I den ljuvaste tiden på året, när vänlig vårgrönska övergår i sommar fick vi besked om att du lämnat jordelivet såsom vi känner det, Peo. Det är med sorg vi klubbkamrater i Naturskyddsföreningen skriver det här minnesordet. Visst kände vi till din livshotande sjukdom, visst visste vi om att du kämpade mot demoner.

I föreningsarbetet märktes emellertid inget av denna kamp. När vi möttes vid natursnoksträffarna och på medlemsmöten var du solen, allt som oftast lågmäld och i bakgrunden, men ständigt steget före i de där små handlingarna som smörjer föreningsarbete och känslan av samhörighet. Du fanns alltid tillhands när någon behövde ett handtag och du kunde som få av oss artbestämma träd och blommor. Så här i efterhand är det nästan obegripligt att du samtidigt som du hade att hantera dina demoner, osjälviskt och med kraft engagerade dig i föreningsarbetet, för klotet och för det gemensamma.

Vem ska nu vara vår  representant i Bräkneåns vattenråd? Du är oersättlig. Vi har ingen att skicka. Där och i andra sammanhang lämnar du ett stort tomrum. Tack för att vi fick lära känna dig, Peo, och tack för det engagemang du satsade i det lokala miljöarbetet – för att också våra barn och barnbarn ska kunna leva i en värld där humlor surrar och granar blommar.

Elin, Greenleaves och Sara – för Naturskyddsföreningen i Tingsryd